Steg upp tidigt för att packa ner i sovsäcken allt jag skulle ha med mig på min vandring. Min rumsgranne steg upp före mig. Han skulle ut tidigt och spana på fågel. Jag kunde packa i lugn och ro. Sen åt jag frukost och gjorde mig beredd att gå iväg. Jag dokumenterade min avfärd noga. Kängorna kändes sköna, jag hade valt rätt kläder och ryggsäcken satt som den skulle. Jag var på det stora hela beredd på årets vandring.
Den första sträckan går genom ett fjällbjörkskogsområde med svag stigning uppför. Efter trettio minuter kommer man upp på en gles platå med fjällbjörk och stigen klättrar sakta på skrå utmed Njullas sydsida. Kraftigt uppåt ger en mycket vacker vy över Abisko, Torne Träsk och de snöklädda fjällen i bakrunden. Över allt ljuder Abisko jokken och här och var lyser den igenom fjällbjörksridån. Solen skiner trots spridda mörka moln och några flugor surrar runt i värmen. En glesa björkskogen leder stigen upp på en platå med ljung, ris och spridda björkar.
Kommer fram till en skylt som visar Abisko 5 km (som jag gått) och Kårsavagge 8 km (som jag har kvar att gå). Hedområdet blir markant och abryts av bäckar med spänger och vattensamlingar som är besvärliga att ta sig förbi. Stigen slingrar sig fram med snöklädda fjälltoppar på avstånd. Molntäcket tätnar och solen har svårt att bryta igenom. En kall vind drar fram som om den kom från snöklädda sluttningar.
Plötsligt betraktas jag av fem nyfikna renar. Kanske funderar dom vad jag gör där, på deras stig. Dom försöker ta sig förbi men jag stoppar upp dom så kanske försöka andra hållet men där är det för smalt. Kanske ändå men nej. Varför inte en tur upp i skogsbrynet. Ja, där kan vi ta oss förbi, även om det är blött och en massa buskar och ris. Dom ser lättade ut när dom springer förbi mig och vidare ner i dalen. En rolig händelse mitt i vandringen.
Efter tre timmars vandring är jag framme vid hängbron över Kårsa jokken som är ett biflöde till Abisko jokken. Jokken ljuder och fräser med en ljusblå färgton i vattnet. Här blåser det kallt och jag klär på mig en extra tröja. Jag fortsätter vandringen på stigen utmed Kårsa jokken genom här och var täta lågväxande buskar. Vatten forsar mer ymnigt ner från fjällsidorna och samlas upp upp där marken är flack. Ibland måste man gå runt för att hitta en bättre stig och då är det lätt att hamna i en svårgenomtränglig buskslätt. Då gäller det att hitta en bra väg och så snabbt som möjligt ta sig tillbaka till stigen. Plötsligt tar spängerna slut och man får själv hitta en säker och torr väg över strida jokkar. Stigen går på vissa ställen rakt genom stora snöflak och drivor. Här gäller det att kontrollera hållfastheten så att man inte plumsar rakt genom skorpar. I värsta fall får helt enkelt man ta obehaget att gå runt.
Efter ett par timmars jobbig vandrin syns Kårsavagge stugorna på långt håll. Jag kan inte se om det är någon där. Nu ökar svårigheten både vad gäller snöhinder och strida jokkar. Det tar nästan en timme från det jag först fått se stugorna tills jag kommer fram. Jag är helt slut och sista biten går jag mest på vilja.
Det finns ingen där men olåst och jag går in och ställer av sovsäcken. Stugan ligger högt över jokken som här vidgat sig till en stor sjö. Stugan innehåller två slafar med vardera överslafar, vedkamin, gasolkök samt bord och stolar. Jag tänder i kaminen och det känns lite hemtrevligt när värmen sprider sig. Eftersom jag inte ätit något ordentligt på hela dagen måste jag snabbt laga något. Det blir frystorkat Tandoori veggo och det smakar helt ok. Resten av kvällen vilade jag för att sedan närmare elva äta lite till. Det var ljust med moln på himlen men jag kunde inte märka någon större skillnad nu än mot tidigare på kvällen. En konstig känsla. Jag gick och lade mig halv två på morgonen för att klockan var mycket. Man måste ju lägga sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar