Resan går söderut riktning Göteborg

Dagen startade tidigt i ett småregnande vandrarhem med namnet Solebo strax norr om Härnösand. Jag plockade snabbt ihop mina saker efter en god frukost. Jag ville pröva ett nytt vandrarhem i närheten av Sundsvall. I ett strilande försommarregn går resan söderut på måndagsmorgonen. Efter att ha gått en runda på morgonen, ätit frukost och packat bilen igen, kör jag mot dagens första kundbesök. Resan går vidare över den pampiga Högakustenbron som har en längd på 1.867 m. Spännvidden är 1.210 m och den invigdes 1997.

När jag väl kom iväg, visade det sig att det var nästan en och en halv timmes bilresa för att komma till mitt kundbesök i Sundsvall. Lite senare än vad jag hade planerat. En uppskattad kund, alltid lika trevligt att besöka. Efter några timmars samvaro inkluderande kaffe fortsätter resan.

Nu kör jag rakt söderut mot Söderhamn där jag hade mitt andra kundbesök för dagen. När jag är klar har klockan nästan gått över lunchtimmen men jag har tur och hittar en lunchrestaurang med god mat i centrala Söderhamn. Faktiskt samma restaurang som jag besökte för exakt ett år sedan. Så det kan slumpa sig. Efter lunchen hinner jag beundra några vackra saker i staden som för övrigt kan ståta med Nathan Söderblom som staty i en mycket vacker och speciellt utsmyckad park.
Klassiska trädgårdsstolar målade i olika färger. Dom står på var sin sida i parken med en plantering emellan. Fantastisk snyggt.

Jag hade planerat ett besök hos en viktig kund i Gävle under tisdagen. Av olika anledningar ville han ändra tiden för besöket och vi kom överrens om ett sent sammanträffande redan halv sex på måndagen. Det blev ett mycket bra besök även om jag hade problem med att komma in i byggnaden p.g.a. den sena tidpunkten. När vi väl träffades löpte allt väl och det kommer säkert att bli mycket positivt resultat på sikt.

Nu skulle man kunna säga att jag nått till vägs ände eftersom detta var mitt sista planerade besök för denna Norrlandsresa. Vad göra. Klockan var halv sju. Kvällen var ljus och bilen spann som en katt. Göteborg drog och valet var lätt.

Det är dags att resa hem och jobba vidare från hemmakontoret. Det kan kännas långt att åka från Gävle till Göteborg. 63 mil och nästan sex och en halv timme i bilen. Det gäller framför allt att starta, att komma igång för att sen hoppas att det rullar på. Det är bra att ha en CD-bok på gång och kanske lite godis. Fylla på med lite kaffe under resans gång och sen stanna till och sträcka på ryggen och andas lite frisk luft. Vägen går vackert sydväst genom Gästrikland mot Heby och Sala i Västmanland. Sen kommer Västerås och då blir det i stort sett bara breda motorvägar förbi Örebro. Nära Laxå smalnar vägen av ner genom Skaraborg. Göteborg och hemmet anländer jag till strax före ett på morgonen.

Samlar krafter för att packa ur bilen och bära upp allt. Det går över förväntan men det blir inte att jag går och lägger mig förrän vid tretiden på morgonen.

I och med detta inlägg skulle man kunna säga att mitt uppdrag är avslutat. Jag har bloggat om mycket av det jag har gjort och upplevt. Försökt beskriva så levande som möjligt för att få läsaren att bli delaktig i händelserna.

Jag vill tacka alla som läst min blogg under denna Norrlandsresa. För denna gång är det slut men jag lovar att återkomma i bloggformatet. Och ni som har läst detta kommer att bli dom första att få reda på det. Jag lovar.

Tack!

Lugn söndag som avslutas med resa till Härnösand

Det är söndag i Umeå och jag har inga speciella plikter att utföra. Känns lite underligt att inte behöva göra något speciellt.
Jag gör frukost i lugn och ro och plockar sen ihop mina grejor. Inte för att jag sprider ut dom speciellt mycket. Jag tar bara upp ur väskan det som jag skall använda.
Ett regn drar in över Umeå och stora droppar stänker över fönsterrutorna. Det är grådisigt men rätt varmt. Inne vilar lugnet och jag blir underhållen av en familjemedlemmarna med intressanta diskussioner. Tiden går och efter lite vila gör jag lite mat.
Sedan är det dags att resa vidare söderut. Mitt mål är STFs vandrarhem Solebo utanför Härnösand. Receptionen som även är matsalen möts jag av femton stora tårtbottnar som, i morgon, skall bli till tårtor till hundrtjugo personer. En angenäm doft ligger över rummet. På broschyren står det "Ditt smultronställe i Höga Kusten". Det är vacker och verkar idylliskt fastän regnet strilar stilla. Förhoppningsvis är vädret bättre imorgon så jag får tillfälle att njuta av idyllen.
En kanna kaffe och kanelkaka i matsalen underlättar bloggandet. Så här långt räcker det trådlösa bredbandet. Det gör inget för jag trivs redan.

Lördag och promenader i Umeå

Umeå är en trevlig stad lämplig att tillbringa en helg i. Jag tog det lugnt på morgonen. Efter frukosten gjorde jag mig iordning för att promenera ner till stan. Solen sken och en bris drog genom björkarnas stad. Jag vandrade genom skogsområdet och kom ner till Umeå Museum. Här finns ett intressant bildmuseum som jag besökte. Här var det en utställning med en sydamerikansk konstnär som tänjer gränserna mellan form och funktion samt en annan utställning av handarbeten som skapar en överföring till data och IT. Ett sätt att binda samman båda sakerna. Sedan gick jag in i huvudbyggnaden. Där fann jag en fotoutställning med bilder av Sune Johansson. Fotografierna var från Sovjetunionens inmarsch i Tjeckoslovakien under den s.k. Pragvåren. Mycket dramatiska bilder som man dessutom var tvungen att smuggla ut ur Tjeckoslovakien (via Polen) till masmedia i väst. Sen var det dags för en fika i museéts café. Gott och avkopplande.
Jag valde sen att promenera ner till centrala Umeå för att handla lite smågrejor. Det drog in lite varmt molndis och till slut började jag vandra tillbaka till mitt privata rum. Det tog en styv timme med svag uppförsbacke hela tiden. Jag blev varm och trött. jag hade kanske inte återhämtat mig helt efter fjällvandringen.
Kvällen blev lugn och fridfull med bland annat lite tv tittande. Sängen var skön att ligga i och vid midnatt sov jag en oskyldigs sömn.

Tillbaka i Gällivare

Tillbaka i Gällivare för att samla ihop mig efter en intensiv och omskakande vandring. Trots avstånd känns det nästan lite overkligt att redan ha lämnat Abisko. Min kropp är rådbråkad och ansträngd efter den långa vandringen. Jag känner mig stel i leder och muskler. På ett sätt känns det skönt att ha ansträngt kroppen och att det ändå gick bra. Nu skall jag tänka tillbaka på vandringen och bevara den i minnet till nästa år när det förhoppningsvis är dags igen.
Nu på fredagsförmiddagen i Gällivare stannar jag kvar och ringer lite kunder, planerar nya övernattningar och pratar med hemmabasen för att uppdatera mig. Allt flyter på bra i Göteborg. Jag berättar att jag kommer att vara på jobbet redan på onsdag. Två dagar före midsommar. Kan vara bra att få några dagar på sig att sammanfatta resan och arbetsuppgfterna jag samlat på mig.
Nu måste jag hitta någonstans att bo och att tillbringa helgen. Jag väljer en stad, det får bli Umeå. Där har jag varit en massa gånger tidigare och jag känner den väl. Jag hittar en familj som hyr ut ett privat rum. Det ligger nära parkområdet Gammlia strax utanför centrala Umeå. familjen som hyrde ut rummet var mycket sällskapliga och trevliga. Jag kunde laga min egen mat och sköta mig själv samtidigt som jag umgicks med familjen och hade stort utbyte av det.
Fredagen avslutades med bloggskrivande. det gäller att hänga i för att inte komma efter.

Ensamt, tyst och en överväldigande känsla

Sömnen var lite orolig och jag vaknade tidigt. Tänk att vakna och veta att man är fem timmars krävande vandring från civilisationen och det första man ser är en fjällvägg med vita snörester kvar. Att bara gå rakt ut på trappan och sedan insupa hela fjällvärden. Jag får en känsla av att det är som i filmen av Sean Penn "Into the wild" fast förhoppningsvis med ett lyckligt slut.
Jag kokar havregrynsgröt kompletterat med fikon, russin, katrinplommon och linfrö. Gott och närande.
Sen beslutar jag mig för att, utan packning, vandra längre upp i dalen utmed jokken. Där finner jag två sjöar varav den översta fortfarande är isbelagd. Jag dricker vatten direkt ur sjön. Det är kallt med en mycket god smak. Jag går tillbaka till stugan för att äta och vila mig lite.
Närmare tolv på dagen börjar det bli dags att återvända. Solen spricker igen molnskiktet men det blåser ändå kyligt från öster. Jag vandrar iväg med gott mod men med kanske för mycket kläder på mig. Det är snart dags att klä av sig och byta till lättare och svalare kläder. Efter inledande svårigheter med forsande jokkar, stora snödrivor och svårgenomträngliga buskområden går vandringen lättare. Jag får upp en takt som passar mig vare sig det är vattensamlingar eller bäckar att ta sig förbi eller jokkar att ta sig över. Ligger det bara några stenar i vattnet så är det bara att gå på. Med stavarna håller jag balansen och i ett huj är jag över.
Tillbaka vid bron över Kårsajokken och jag tar en längre rast och äter lite kall havregrynsgröt. Gott och närande. Jag går över den dallrande bron för att ta en bra bild. Jokken flyter stilla men låter kraftigare när fallhöjden plötsligt ökar. Det blåser kyligt och jag känner några regnstänk och tror att det skall regna mer. Jag tar fel men det fortsätter att komma regnstänk hela vägen mot Abisko.
Lite otålig vandrar jag vidare men passar på att njuta av utsikten när Lapporten och Torne Träsk syns i fjärran. Bakom Lapporten virvlar mörka moln hastigt över skyn utan att komma närmare.
Till slut kommer jag ner dit där vandringen startade och det känns skönt att vara tillbaka. Jag är trött när jag kommer till bilen. Jag byter om för att starta bilen och köra från Abisko för denna gång.
Klockan är sju på kvällen och jag åker till Kiruna för att handla mat till middagen. Sedan fortsätter resan mot Gällivare där jag lagar till en sen grönsaksmiddag. Snart är det dags att sova men det är svårt att koppla av och bara somna.

Vandring från Abisko till Kårsavagge

Steg upp tidigt för att packa ner i sovsäcken allt jag skulle ha med mig på min vandring. Min rumsgranne steg upp före mig. Han skulle ut tidigt och spana på fågel. Jag kunde packa i lugn och ro. Sen åt jag frukost och gjorde mig beredd att gå iväg. Jag dokumenterade min avfärd noga. Kängorna kändes sköna, jag hade valt rätt kläder och ryggsäcken satt som den skulle. Jag var på det stora hela beredd på årets vandring.
Den första sträckan går genom ett fjällbjörkskogsområde med svag stigning uppför. Efter trettio minuter kommer man upp på en gles platå med fjällbjörk och stigen klättrar sakta på skrå utmed Njullas sydsida. Kraftigt uppåt ger en mycket vacker vy över Abisko, Torne Träsk och de snöklädda fjällen i bakrunden. Över allt ljuder Abisko jokken och här och var lyser den igenom fjällbjörksridån. Solen skiner trots spridda mörka moln och några flugor surrar runt i värmen. En glesa björkskogen leder stigen upp på en platå med ljung, ris och spridda björkar.
Kommer fram till en skylt som visar Abisko 5 km (som jag gått) och Kårsavagge 8 km (som jag har kvar att gå). Hedområdet blir markant och abryts av bäckar med spänger och vattensamlingar som är besvärliga att ta sig förbi. Stigen slingrar sig fram med snöklädda fjälltoppar på avstånd. Molntäcket tätnar och solen har svårt att bryta igenom. En kall vind drar fram som om den kom från snöklädda sluttningar.
Plötsligt betraktas jag av fem nyfikna renar. Kanske funderar dom vad jag gör där, på deras stig. Dom försöker ta sig förbi men jag stoppar upp dom så kanske försöka andra hållet men där är det för smalt. Kanske ändå men nej. Varför inte en tur upp i skogsbrynet. Ja, där kan vi ta oss förbi, även om det är blött och en massa buskar och ris. Dom ser lättade ut när dom springer förbi mig och vidare ner i dalen. En rolig händelse mitt i vandringen.
Efter tre timmars vandring är jag framme vid hängbron över Kårsa jokken som är ett biflöde till Abisko jokken. Jokken ljuder och fräser med en ljusblå färgton i vattnet. Här blåser det kallt och jag klär på mig en extra tröja. Jag fortsätter vandringen på stigen utmed Kårsa jokken genom här och var täta lågväxande buskar. Vatten forsar mer ymnigt ner från fjällsidorna och samlas upp upp där marken är flack. Ibland måste man gå runt för att hitta en bättre stig och då är det lätt att hamna i en svårgenomtränglig buskslätt. Då gäller det att hitta en bra väg och så snabbt som möjligt ta sig tillbaka till stigen. Plötsligt tar spängerna slut och man får själv hitta en säker och torr väg över strida jokkar. Stigen går på vissa ställen rakt genom stora snöflak och drivor. Här gäller det att kontrollera hållfastheten så att man inte plumsar rakt genom skorpar. I värsta fall får helt enkelt man ta obehaget att gå runt.
Efter ett par timmars jobbig vandrin syns Kårsavagge stugorna på långt håll. Jag kan inte se om det är någon där. Nu ökar svårigheten både vad gäller snöhinder och strida jokkar. Det tar nästan en timme från det jag först fått se stugorna tills jag kommer fram. Jag är helt slut och sista biten går jag mest på vilja.
Det finns ingen där men olåst och jag går in och ställer av sovsäcken. Stugan ligger högt över jokken som här vidgat sig till en stor sjö. Stugan innehåller två slafar med vardera överslafar, vedkamin, gasolkök samt bord och stolar. Jag tänder i kaminen och det känns lite hemtrevligt när värmen sprider sig. Eftersom jag inte ätit något ordentligt på hela dagen måste jag snabbt laga något. Det blir frystorkat Tandoori veggo och det smakar helt ok. Resten av kvällen vilade jag för att sedan närmare elva äta lite till. Det var ljust med moln på himlen men jag kunde inte märka någon större skillnad nu än mot tidigare på kvällen. En konstig känsla. Jag gick och lade mig halv två på morgonen för att klockan var mycket. Man måste ju lägga sig.

Vidare mot Abisko och fjällvärden

Jag startade med kundbesök i Gällivare på förmiddagen. Det drog ut på tiden för vi hade mycket att prata om. Fick hoppa över lunchen och köra direkt till Kiruna. Det hade nog varit svårt att hitta ett vettigt matställe på kort tid.
Det tar nästan en och en halv timme att åka mellan Gällivare och Kiruna. Det tror man inte. Efter ett tag kommer jag till Puoltikasvaara. Där finns ett bageri/kafé. Hungrig som jag var stannar jag. Jag tar en stor och fin ostsmörgås med kaffe. Köper lite fikabröd att ta med till min kund. Jag kör vidare och kommer snart till Kiruna.
Efter kundbesöket åker jag till Coop för att handla lite mer mat till morgondagen och min vandring. Det börjar regna när jag är inne i affären och regnet fortsätter större delen av min resa mot Abisko. Molnen ligger lågt över turiststationen men det är underbart att vara tillbaka här.
det är inte allt som är öppet ännu men i Keron med självhushåll kan man bo. Jag har bokat en bädd i ett rum. Det kostar 200:-. Jag går och lagar till lite grönsaksmat och pratar samtidigt med två trevliga damer från Göteborg. De är här för första gången och är överväldigade av vackra naturscenerierna. De skall sitta uppe för att försöka se midnattsolen.
I mitt rum bor en man, som just lagt sig, han berättar att han är där för att titta på och fotografera fåglar. Linbana upp till Njulla har ännu ej börjat gå. För att komma dit upp för att försöka få se en speciell fågel (har redan glömt namnet) har han gått upp och ner två gånger redan. Det är en ansträngande vandring som tar två och en halv timme - en väg. Att gå brant nedför är inte enkelt. Resultatet blir lätt blåa tår. Sen berättar han vidare om en mängd fåglar som både är vanliga och ovanliga i området kring Abisko. Intressant att höra när någon är både kunnig och engagerad.
Tisdagen går över i onsdagen och solen har just försvunnit bakom fjällen bortom Torne Träsk.
Jag lägger mig och sover skönt och tänker på morgondagens vandring.

Från kusten till polcirkeln

Måndag morgon och solsken från en klarblå himmel. Termometern klättrar upp till tretton grader. Full med energi men något försenad besöker jag min kund i Kalix sedan följer besök i Boden och Luleå. Lunch hinns inte med.
Sent på eftermiddagen promenerar jag runt i Luleå på jakt efter någon slags mat. Det blev Åhlens och en fräsch sallad med några olika ostsorter.
Sedan är det dags att åka norrut till Gällivare. Resan tar lite mer än två timmar. 20.30 är jag framme vid Gällivare Bed and Breakfast som är ett charmigt och trevligt ställe med en fantastisk utsikt över Dundret.
Inlandsbanan gör sin premiärtur för säsongen idag. Slutstationen är just här i Gällivare. Några resenärer skall bo på här på Gällivare B & B. Värdinnan åker iväg och hämtar upp gästerna.
Nu är klockan elva på kvällen och det är ljust som på dagen. Solen lyser skarpt på dom skogsklädda höjderna som omger Gällivare.

Mot Kalix på valdagen

Det tar bara ca 1 timme att åka från Luleå till Kalix. Vädret vid avresan var småkallt med regn och hagel blandat. I Kalix sken solen och jag passade på att gå en långpromenad utmed den breda och lugna Kalixälven.
Vandrarhemmet ligger på motstående sida till staden. En stor och pampig byggnad fast med rätt få rum. Sällskapsrummet rymmer pampiga möbler och snygga kristallkronor.
Jag träffade ett par som vandrar i fjällen en hel del tidigare. Jag fick värdefulla tips och information som jag säkert kommer att ha nytta av.
Imorgon blir det en fullspäckad dag med besök i Kalix, Boden och Luleå.

Nationaldagen i ett kylslaget Luleå

På lördagen hade jag sovmorgon. Det var ju, som bekant, både helgdag och Nationaldag.
Frukosten avnjöts i lugn och ro i den fint inredda matsalen. Borden var, fick jag höra, från en av Max (Hamburgerkedjan) första hamburgerrestauranger. Bröderna son startade Max kommer från Luleå och dom hade av nostalgiska skäl sparat några bord. Dom var mycket snygga och hade fin patina.
Lite senare ville jag ta mig in till Luleå för att bl.a. skriva denna blogg. Sagt och gjort. In till stan. Nio grader och snålblåst är ingen vidare njutning.
På Pressbyrån vid Busstationen i Luleå finns det lånedatorer. Jag loggar in med en kopp kaffe och kan uppfylla mina föresatser.
Någon form av Nationaldagsfirande vill jag vara med om. I en turistbroschyr berättar man att "traditionellt nationaldagsfirande" går av stapeln vid Norrbottens Museum (se bilden). En annan tilldragelse är "Här är den sköna sommaren" Eternellerna 10 år. Får se om det handlar om torkade blommor eller en musikgrupp som jag inte känner till. Dessutom har man en utställning av Marianne Öqvist (bild på några av hennes verk) som jag skall se om det är öppet.

Det är en bit att gå från Busstationen. Fast jag gör en avstickare till bilen för att hämta en varmare jacka. Kan behövas i sommarnorrland

Nästa anhalt - Luleå

Efter fredagens kundbesök i ett blåsigt och kallt Piteå fortsatte resan mot Luleå. Där hade jag bokat in mig på vandrarhemmet i Gammelstaden. Där ligger en gammal kyrkby och när jag kom körande genom byn började arbetet med lördagens kyrkmarknad. jag fick snirkla mig mellan marknadsbord och avspärrningskonor. Ingen lade märke till mig och efter en stund fann jag vandrarhemmet. Det var ingen som öppnade men när jag ringt ägaren på "akutnummret" fick jag en kod så jag kunde komma in. Det var ett snyggt och prydligt ordnat.
Det saknade trådlöst bredband så det fick bli TV under kvällen istället.

Fler gäster droppade in under kvällen och en del av dom var både trevliga och pratsamma, så kvällen gick fort.
Två äldre par som var på en gemensam resa pratade jag med. Dom berättade att deras nästa anhalt var Pajala där dom skulle stanna i 4 nätter. Jag avrådde och berättade om mina egna erfarenheter. Pajala är fint men i lagom doser. En fräck sak med Pajala är deras webbkameror som man kan gå in på vilken tid på året som helst för att uppdatera sig eller bara njuta.

Adressen är http://www.mumboo.se/webbkameror-Pajala.aspx

Mycket nöje

Från Skellefteå till Piteå

På morgonen hade solen brutit igenom molntäcket. Vinden var kylig men härligt frisk. Frukosten åt jag i den gamla huvudbyggnaden. Jag satt på en vacker och ljus glasveranda och njöt av maten. I Skellefteå har jag mycket att göra.
Mitt på dan besökte jag ett café och drack kaffe åt en god smörgås. Sista besöket gjorde jag hos en flygintresserad kund. På kvällarna mekar han med planet och på dagtid hissar han upp det i taket för att det inte skall vara i vägen. Häftigt är bara förnamnet.
Sent på eftermiddagen går färden vidare norrut mot Piteå. 8 mil kör man lätt på en timme.
I Jävre ligger en byggnad med en fantastisk arkitektur. Vet inte vem som har skapat den men vacker är den. För några år sedan stod den tom men nu är den renoverad. Den används som turistinformation. Tyvärr öppnar den inte förrän 15 juni så jag kunde inte se den från insidan. Det såg faktiskt ut som om en del av lamporna och möblerna var designmöbler från sextitalet.
Närmare Piteå körde jag in vid Pitsund och tog en genväg till Piteå. Min GPS höll inte med men det är ett bra alternativ.
Vandrarhemmet ligger naturskönt i anslutning till en park.

Skellefteå nästa

Solen sken på morgonen i Örnsköldsvik när jag packade bilen. Vandrarhemmet 8 km söder om Örnsköldsvik var lite skamfilat och grusvägen därifrån gropigare än man kan tänka sig.
Jag hittade ett öppet bageri och köpte fikabröd till mitt besök på morgonen.
Ett trevligt möte och en god kopp kaffe på morgonen.
Sedan vidare mot Umeå. Där väntade regn och rusk. Men vad gör det när man sitter inne hos en kund.
Jag berättar om bloggen, alla uppskattar det och lovar att läsa den. Få se om jag får höra några omdömen eller åsikter.
Sten, min kollega på Terosystem, har åkt för att besöka kunder på Östkusten och på Södertörn. Det är mycket som händer nu. Anna håller ställningarna i Mölndal.
Sent på eftermiddagen kommer jag till Skellefteå (fin bild på omgivningarna).
Vandrarhemmet drivs av Svenska kyrkan. Det är fint här, rent och snyggt.
I närheten ligger Skellefteås kyrkby. Värt att titta närmare på.
Nu har det senaste regnområdet dragit in och vattnet blänker på de röda taken.

Ljusa nätter

Min resa har fortsatt med kundbesök genom Dalarna, som är ett otroligt vackert landskap. Vägen slingrar sig tidvis utmed Dalälvens lopp. Måndagen var varm och skön men kallare väder var i antågande.
Planeringen var inte hundraprocentig. Kunderna finns inte alltid där man själv väljer att åka.

Måndagen avslutades på vandrarhemmet i Vemdalen. En mycket vacker högt belägen plats. Nu är det också ljust på kvällen. Fotot är taget ca 22.30. På vandrarhemmet fick jag dela utrymme med en grupp som kom från Stockholm. En pastor som ursprungligen kommit från trakten höll i deras resa. De var mycket trevliga och en del av dom presenterade sig och tog i hand. På morgonen när jag åt frukost frågade en av dom om han fick spela lite piano. Det gick bra så han spelade några religiösa sånger bl.a. Gyllne Morgon. Det är mycket man kan få
uppleva på ett vandrarhem.

På morgonen gick resan vidare. Först Hede och sen vidare mot Östersund. Regnet kom med fukt och kyla. I Östersund hittade jag inget bra lunchställe utan sköt lunchen fram mot eftermiddagen.

Från Östersund åkte jag mot kusten och Örnsköldsvik. På vandrarhemmet skulle jag stanna för natten. Det var flera år sedan jag var här senast. Inte mycket har ändrat sig. Ett trevlig TV-rum fanns det och köket använde jag för att laga till en god sallad. Nu har en del av min mat tagit slut så på onsdag måste jag handla.
Jag är ändå glad för att det trådlösa bredbandet fungerade. Trots att jag var tvungen att sitta på en hård bänk i köket.

Imorgon ser vi fram mot besök i Örnsköldsvik och Umeå.