Några dagar till i Aten

En spännande stad.

Det är varmt även på nätterna i Aten. Vi sover med öppen balkongdörr och hör ljuden från storstaden och känner pulsen. Jag vaknar tidigt och går ut på balkongen och ser hur staden vaknar upp. Det finns mycket att se på och att göra.
Vi börjar med en dusch och frukost. Värdinnan frågar, Numberroom? när vi kommer ner. Charmigt, eller?

När vi är klara går vi Athinas söderut från Omonia Circus. På vänster sida ser vi efter ett tag Atens kött- och fiskmarknad. Den ligger utmed långa gångar under tak. Försäljare som också verkar stycka köttet, skriker oupphörligt ut erbjudanden, för att överrösta varandra och för att locka kunder. Hanne upplevde det obehagligt så jag fick gå en del på egen hand.

Vi fortsatte Athinas sedan tog vi Ermou mot Syntagmaplatsen och gick över Vasilissis Amalias följe National Gardens ner mot Hadrianus Gate och det stora Zeus palatset. En stor öppen plats med en ofantligt stor pelarbyggnad. Mycket imponerande.
Sen gick vi vidare mot Akropolis där vi såg den utgrävda Dionyssos teatern och den restaurerade teaterscenen alldeles vid entréen.

Med rundtursbiljetten från åkte vi till Atens Arkeologiska Muséeum som ligger vid 28 oktober gatan. Här gick vi runt och tittade på en otrolig mängd utgrävda lämningar. Ända från 1600 år f.Kr. man visade bland annat Atiochus dödsmask i massivt guld. Här kan man gå hur länge som helst. Här finns antikt glas, guld, keramik och en mängd fantastiska föremål att njuta av.

Vi åt lite mat på kaféet som ligger en våning ner på innergården smyckad med gamla föremål.
När vi sett det mesta gick vi ut i den varma och kvava sena eftermiddagen.

Vi tar rundtursbussen som kommer en liten stund senare. Vi hoppar av på Syntagmaplatsen och går mot Plaka igen. Vi stannar och vilar oss efter ett tag i kanten av ett stort utgrävningsområde strax nedanför Akropolisklippan. Vi stannar och äter på en restaurang som vi sett tidigare. Vi sitter vid väggen och det är trångt och trivsamt. För 28 eur per 2 personer får man välja fem olika grekiska traditionella rätter. En äldre servitör kommer ut med en jättebricka och det är bara att peka på det man vill ha. Ett bra sätt att visa vad man har att erbjuda. Det är rätt stökigt där så vi går så fort vi ätit klart. Vi sätter oss på ett kafé en bit bort. Solen går ner och vi kan njuta av kvällen och ljuset från den upplysta Akropolisklippan. Sen går vi bort och tar tunnelbanan tillbaka till Omonia Circus och hotellet.

Sista dagen i Aten med hemresan.
Efter frukosten packar vi ner det sista i våra ryggsäckar. Vi ställer ner dom i receptionen och går bort till tunnelbanestationen för att åka gröna linjen till Thissos och se Atens antika begravningsplats. Det är en stor lämning och ett muséeum med mänder av fina föremål. Jag går runt på det stora utgrävningsområdet. Det är varmt och kvavt trots att det bara är förmiddag. Hanne har svårt för värmen och håller sig mest i skuggan. Efter ett tag lämnar vi området och går Ermou mot Monastiraki. Vi stannar och dricker kaffe innan vi tar tunnelbanan tillbaka till hotellet och vårt bagage.

Bussen till flygplatsen går varje kvart från Syntagmaplatsen. Det är många som skall med så vi får invänta nästa buss för att få sittplatser. En timme senare är vi tillbaka på flygplatsen. Det känns som det var flera veckor sedan vi var här.

Vi har varit med om massor av roliga saker. Sett fantastiska platser. Badat och njutit av grekisk mat och dryck. Det har varit roligt och både jag och Hanne är helnöjda.

En sån här resa vill man göra om fast med lite mindre packning. Sen gäller det bara att hålla sig från stora turistöar. Då blir det bra.
Vi kommer tillbaka.

Först till ön Tinos sen vidare mot Aten

Måndagen den 10/8

Båtresan till Tinos går smidigt. Vi åker med en jättefin färja som heter "High Speed 2" med all form av bekvämlighet. Vi får fina fåtöljer och det är lätt att slumra till en stund.

På- och avlastning är ett kapitel för sig. Först börjar passagerarna gå av. Sen kör även bilarna av. Ofta går passagerarna t.ex. till vänster på kajen och bilarna skall svänga till höger. Några skall gå in i bilarna som just kört av och sen skall andra gå ut ur bilarna som skall köra ombord. Ibland skall stora bilar åka in på den vänstra sidan av båten och små bilar till höger. Ingen förstår varför. Besättningen visslar och gestikulerar. Det är besvärligt när man går om varandra. Men med all god vilja ordnar det sig och alla har humöret på topp. Strax innan alla passagerarna gått av, går dom nya passagerarna på. Följden blir att man krockar i trappan upp till fartyget. Det går också bra, ingen bryr sig. Man går bara förbi varandra. Finns det ingen plats så väntar man. Det är roligt att se det uppifrån däck.

Resan går alltså förbi Mykonos, som är en stor och viktig turistö. Massor av folk går av och nästan lika många på. En utspridd och mycket stor bebyggelse som jag ser från båten, i varje fall.
När vi kommer till hamnen på Tinos möts vi av Vinzenzo i hans fina minibuss. Han kör oss den korta vägen till hotellet som ligger i en trevlig del av stan, nära den gamla hamnen.
Vi sätter oss i trädgården inne på gården och får ett glas lemonad. Vi får en kort introduktion av en kvinna som arbetar på hotellet. Hon tipsar oss om en rundtur på ön och vi tycker det låter intressant, så vi bestämmer oss för att göra det nästa dag.

Vi går till rummet som visar sig vara ett riktigt lyxigt. Fin inredning, snyggt och modernt i badrummet och med både bastu och en bubbelpool i trädgården.

Efter att ha packat upp lite och vilat oss går vi ut en promenad. Vi hittar en fin liten restaurang i en mycket smal gränd. Vi äter grekisk sallad, zatziki, fried potatoes med vin och öl.

Efter den goda maten lämnar vi restaurangen och följer vi en gågata med olika små affärer och dom flesta säljer ikoner i någon form. Vi förstår att vi nu hamnat på en ö många kommer och firar religiösa högtider. Vi går uppåt, utmed gågatan som hela vägen har stånd och små affärer utmed sidorna. Affärerna säljer nästan samma saker nämligen religiösa bilder, saker , figurer. Allt som man kan förknippa med kristna och ortodoxa företéelser. Solen steker och det blir varmare ju högre upp vi kommer. Vi ser en kyrka längst upp vid slutet av vägen. Vi går in genom en öppning och inne på gården ligger det stora röda mattor som man skall gå på. Sen fortsätter vi in i den grekisk-ortodox kyrka. Vi beundrade en otrolig ikonostasen och mängder av figurer, föremål och saker som hängts upp i taket inne i kyrkosalen.

Efter denna fantastiska upplevelse går vi genom staden och ner till vårt hotellrum igen. Vi duschar och vilar och förbereder oss för kvällen. Vi hittar en fin restaurang nära hamnen. Det växer vinrankor där vi sitter och vindruvsklasar hänger över våra huvuden. Maten är god men tyvärr är servitören av den klämkäcka sorten. Hanne beställer in omelett utan fried potatoes. Naturligtvis kommer det in en omelett med fried potatoes i. Inga problem trots många huvudskakningar och frågande ansiktsuttryck. Efter maten bjuder dom, trevligt nog, på en kaka som är indränkt i nåt sött. Varken jag eller Hanne kan äta den söta kakan så när servitören vände sig bort så går vi därifrån.


Tisdagen den 11/8
Dag två åker vi iväg på bussutflykten på ön. Vi går ner till hamnen där bussen står som vi skall åka med. Det är ett tjugotal som skall åka med. Dom flesta verkar vara greker men några är som vi turister. Vi har en guide som pratar grekiska och engelska. Vi åker ut ur stan på serpentinvägar upp mot bergen. Efter ett tag kommer vi till det kända klostret med en iögonfallande basilikan Panagia Evangelistria och som betyder Maria bebådelse. Kyrkan är det främsta målet för pilgrimmer och är centrum för vissa religiösa händelser. Vi går in på klostergården och den in i klostret som ligger högt uppe på berget. Det blåser en snål kall vind. man kunde behövt en tröja. Snart sätter vi oss i bussen och åker vidare. Bussen för oss in mots öns centrum och vi passerar på avstånd en gammal fästning på toppen av berget Exobourgo. Berget reser sig640 m över havet. Venetianerna uppförde fästningen, som nu är helt raserad, på 1200-talet. Vårt nästa stopp blir bergsbyn Volax. Lanskapet här är mycket säreget med stora granitbumlingar utslängda över en enorm yta. Gränderna i Volax löper i cirklar vilket gör det svårt att orientera sig men lätt att irra bort sig. Efter en kopp kaffe i skuggan på en lugn uteservering åker vi vidare. Vi fortsätter norrut på Tinos och kommer snart fram till en annan märklig landsby, nämligen Pirgos. Byn ligger vackert i en dal nära till marmorbrott. Detta gjorde Pirgos till ett marmorcentrum med konstnärer och en konstskola med inriktning på marmor. Överralt ser man marmor t.ex. som skyltar, bilder och ornamentik. Många kända marmorkonstnärer kommer härifrån. Det finns många byggnader vackert smyckade med marmor. Vi går runt en stund i byn innan vi hittar ett galleri som vi går in i. Här börjar vi prata med en fransman som på ett entusiatiskt sätt berätta om hans galleri och alla konstnärer han känner. Innan vi går blir vi bjudna på en utsökt lokal raki och ett fantastiskt gott mandelgodis. Han hällde upp ett fullt glas och väluppfostrad som jag är så lämnar jag inte. Hanne lämnade lite. Bussen skulle gå så vi var tvungna att skynda oss. Fantastiskt med ett så fint galleri mitt på Tinos i Kykladerna. Man blir förundrad.

Dagens långa uppehåll gör vi i den lilla fiskebyn Panormos. Vi får gå en bit till byn som ligger i anslutning till en fin och långsträckt sandstrand. Vi hittar en fin liten servering och vi beställer grekisk sallad, zatziki och fried potatoes med öl, vin och vatten. Efter ett tag gick vi vidare till ett kafé alldeles vid kajen och där satt vi tills det var dags att gå till bussen igen.

Det blev en lång och kurvig väg tillbaka till Tinos men innan vi lämnade höjderna stannade bussen för att vi, på ett speciellt ställe, skulle få beundra alla fantastiska gamla duvslag. Traditionen med duvslag förde venetianarna med sig och man kan se duvslag på så gott som varje gård. Man hade duvorna under den turkiska tiden för att få spillning (gödsel) till odlingarna. Duvslagen är både fantasifullt och vackert utsmyckade. På några håll har man tömt dom och gjort om dom till mycket vackra bostäder. Vi är tillbaka efter en mycket spännande och intressant dagsresa runt om på Tinos. Vi går till hotellet och vilar lite innan vi går ut på kvällen för att äta. Först går vi till gågatan och handlar lite mer ikonbilder, armband och andra fina saker. Seden går vi tillbaka till den smala gränden vi besökte första dagen. Vi väljer en restaurang med en äldre servitör som samtidigt underhöll sin egen familj några bord bort. Det var trevligt om än inte perfekt. Här fick vi resans sämsta röda vin. Det gick inte att dricka. Efter maten blev vi bjudna på ett stort fat läskande honungsmelon. Sen gick vi vidare till ett kafé där vi drack kaffe innan vi gick tillbaka till hotellrummet en sista gång. Dagen efter skall vi lämna Tinos för vår resa till Pireus och Aten.


Onsdagen den 12/8
Vi äter frukost på innergården till hotellet i god tid sen packar vi klart det sista. Vi checkar ut och betalar!! innan vi blir skjutsade ner till den nya hamnen av Vinzenzo som än en gång påpekar att vi har haft room service 3 gånger om dagen. Morgon, middag och kväll. Det har inte många andra hotell, tycker han. Han har rätt. Man blir förvånad när personalen varit inne och sträckt till lakanen under tiden man själv varit ute och druckit vin och ätit middag.

Vi behöver inte vänta så länge innan den stora och fina färjan med Voodafone på utsidan för oss till Pireus. Det är många som är med på båten och det blir en skön resa med vackra vyer. Vi åker först till Mykonos. Det är många som raskt går av och går på. Men när tamparna har lossats och rampen just lyfts nån meter stannar allt av förutom skummet från propellrarna som håller båten på samma ställe. Någon ropar och gestikulerar på kajen och en från personalen går ut på rampen och tittar in. Sen sänks rampen ner till kajen och i samma stund rusar en kille och tjej av båten och fortsätter springa fast åt olika håll som för att sätta sig i säkerhet. Det såg ut som dom stannat kvar på båten av misstag, Dom var utan bagage och fritidsklädda. Så fort dom hoppat ner från rampen lyftsden upp och båten lämnar Mykonos. Det var en spännande och oväntad händelse som löste sig på bästa sätt. Dom slapp att ofrivilligt åka med till Syros som var vårt nästa stopp. Här gick det snabbt för det var varken många passagerare eller bilar som skulle på eller av. Ändå är Syros en stor och betydande ö.

Vi tar ett tag att komma till Pireus. När vi kommer fram ligger det ett molntäcke över staden och det är kvavt och varmt. Det är spännande och vi är förväntansfulla. Vi väntar ett tag innan vi går av. Väl ute på hamnområdet får vi traska ett tag med våra ryggsäckar innan letat upp järnvägsstationen. Vi tar tunnelbanan som denna sträcka i till Aten mest går ovan jord. Vi kan ta vilken linje som helst för alla linjer från Pireus passerar Omonia Circus där vi skall bo. Efter ett tag kommer vi fram och går av tunnelbanetåget. Vi hittar lätt vårt hotell som bara ligger några meter från en av tunnelbanenedgångarna. Vi checkar in bär upp vårt bagage på rummet. Hissen är så liten att den bara rymmer en person med babage. Vi delar på oss. Vi packar upp lite grann och tar med oss lite för eftermiddagen och kvällen. Vi vill direkt ta oss till det nya arkeologiska muséet och Akropolis. Vi tar tunnelbanan igen och snart är vi framme och går av vid hållplats Akropoli Vi är nu i kanten av stadsdelen Plaka och söker upp en restaurang eftersom vi inte hunnit äta nåt speciellt på hela dan.

Sen går vi till det Arkeologiska muséet nedanför Akropolisklippan som öppnade så sent som i juni. Det är intressant och överväldigande. Det finns så mycket i muséet att man inte tror att det är sant. När man går in i genom entrén går man på glasgolv och under kan man se ett stort utgrävningsområde med lämningar från gamla antika kulturer. Från uteserveringen har man en imponerande syn upp mot Akropolis. Muséet stänger redan 20.00 så vi går ut därifrån och in i den mysiga stadsdelen Plaka. Vi går först utmed riktiga turistgator med inkastare till restauranger. Sen vidare på affärs- och basargator. Till slut hamnar vi på Monastirakitorget. Klockan är mycket och vi väljer gågatan Eolou tillbaka och den leder oss sen ända upp till Omonia Circus. På kafé Neon i ett snyggt nyrenoverat hus, mitt emot vårt hotell, sätter vi oss en stund. Hanne beställer in bröd och vin och jag tar grekisk yoghurt med honung och valnöt. Vi är trötta efter båtresa och det är snart dags att gå upp på rummet. Väl däruppe är det svårt att fatta att vi äntligen är i Aten. Det känns overkligt och svårt att koppla och somna. Värmen är tryckande men känns ändå skön. Nattljuden tränger in när vi lägger oss och det är det sista vi uppfattar innan vi somnar.

Torsdag 13/8
Idag är det vår första hela dag i Aten. Vi åker tillbaka med tunnelbanan till hållplatsen Akropoli som vi sett redan dagen innan. Vi är tidigt ute ändå har har det redan hunnit bli varmt. Vi går bland turistgrupper och andra turister upp mot Akropolis. Vi biljettkontoret hittar vi en lokal guide som, efter lite förhandlande, tar med oss och guidar oss uppe på Akropolisklippan. Efter en timme lämnar hon oss och vi går själva utmed muren runt hela klippan så vi får se all de antika templen från olika håll. Det är överväldigande med alla antika lämningar och all historia som man hamnar mitt i. Mycket som byggdes skulle hedra gudarna men det skulle också spegla skönhet. T.ex. de vackra kvinnoskulpturer som stöttat upp en del av templet Erechtium. När vi sett det mesta vandrar vi vidare ner mot Plaka fast först genom ett enormt utgrävningsområde på den andra sluttningen av Akropolis. Vi besöker en nybyggd stoa helt byggd efter gamla lämningar. Till slut hamnar vi i The Ancient Agora och ser ett fantastiskt romerskt tempel.

Vi lämnar utgrävningsområdet genom närmaste utgång. Hanne är kontrollerar efter ett tag med kartan och det visar sig att vi gått åt helt fel håll. Vi går genom bostadskvarter och en stor park utmed metron. Vi stannar vid Thissioplatsen och hittar en trevliga restaurang för att äta lite mat. Vi sitter i skuggan och pustar ut efter vandringen i det antika grekland och beställer greek salad, zatziki, fried potatoes med vitt vin och öl. Gott och enkelt.

Vi går Ermou mot Syntagmaplatsen för att ta reda på när flygbussarna går. Här startar också rundtursbussar med öppet tak och guidning i hörlurar. Hanne börjar prata med en guid och vi väljer att hoppa på en sådan och vi sätter oss däruppe i solen. En stund senare är vi på väg och nu kan vi koppla av och bara njuta av att åka runt i Aten. Bussen stannar på flera olika ställen bl.a. Stops on the trip include The Acropolis, Temple of Zeus, Plaka, Syntagma-Parliament, The University, Omonia Square, Keramikos, Monastiraki, Psiri, Thission, The National Museum, Benaki Museum, the National Gallery, the Central Market and the Panathenaiko Stadium. Två timmar senare är vi tillbaka och då går vi tvärs över gatan Vasilissis Amalias för att se Parlamentsbyggnaden och den okände soldatens grav. Vi stannar en stund för att se på när vakterna vandrar runt och rör fötterna fram och tillbaka och skyldrar gevär, på sitt speciella sätt. Vi går in i National Gardens där vi efter lite letande hittar ett fik. Vi går ut ur National gardens, korsar Vassilisis Amalias och går tillbaka till stadsdelen Plaka. Efter en lång promenad där vi hinner njuta av både gamla och nya byggnader samtidigt som vi insuper atmosfären och alla människor som rör sig runt, hittar en fin restaurang uppe på ett tak med en fantastisk utsikt över Erechtion och Akropolisklippan. När mörkret faller tänds alla strålkastarna och lamporna och vi har en mäktig syn för våra ögon. Klockan går och det är dags att ta sig tillbaka till hotellet. Vi går genom Plaka och tar metron från hållplatsen Akropoli. Det känns lite skumt att gå över Omonia Circus så sent på kvällen. I turistbroschyren står det "mångkulturellt" en något osann beskrivning av mörka män som står i klungor och samtalar fast klockan är nära midnatt.

En liten stund får jag låna en dator i hotellreceptionen. Jag vill skriva ner alla upplevelser. Det är mycket vi har upplevt under en lång dag i Aten.

Kvar på Amorgos och en resa till Egiali

Torsdagen den 6/8

Dag två på vårt nya ställe på Amorgos tar vi det lugnt. Efter en vilsam och skön morgon med frukost på altanen med utsikten, går vi mot hamnen. Efter ett tag tar vi badbåten ut till Maltezi Beach som är en fin strand en bit längre ut än där vi bor. Vi stannade kvar och badade och solade till långt fram på eftermiddagen, innan vi tog samma båt tillbaka igen.


Under dagen hade vi sett moln över bergsryggarna inne på ön. Vi blev naturligtvis oroade. Det skall inte finnas moln i Grekland på sommaren. Vi hade ändå bestämt att vi vid sex-tiden skulle åka upp till den fina lilla bergsbyn Chora igen. När vi kom dit efter den kurviga bussresan var det både blåsigt och svalt. Vi vandrade ändå omkring och jag handlade lite för ovanlighetens skull. Jag köpte müsli!! och en likör som vi fått smaka dagen innan när vi besökte klostret Monastery of Panagia Hozoviotissa. Jag fick även smaka på den i den lilla butiken. Man måste ju vara säker på att man köper rätt sak. Likören var gjord på raki, honung och kryddor. Jättegott.


Vi hittade en restaurang uppe på ett tak och vi satte oss i ett lugnt hörn. Det blev grekisk sallad och zuccinibiffar till mig. Hanne beställde en lammgryta. Servitören kom sent in med den och samtidigt som han, lite häftig,t ställde den på bordet sa han högt: Lamb. Oformliga, kokta bitar av lamm ovanpå spagetti. Inte det Hanne önskade sig. Hon åt pliktskyldigast lite men det mesta åkte ut igen. När det mörknade gick vi tillbaka till busstationen. Vi satte oss på ett mysigt kafé för att fika. Vi beställde in kaffe, ouzo och cheesecake. När vi just sagt ordet kaffe sprang servitrisen tvärt iväg men hon kom snabbt tillbaka och frågade hur många skedar socker vi skulle ha i kaffet. Vi sa inget socker. Då stod hon kvar och Hanne kunde beställa resten. När hon efter ett bra tag kom tillbaka fick vi två stora koppar kaffe, två glas vatten och ett glas med en mörk vätska med is i. Det smakade som söt vermuth!! Stor skillnad. Ibland kan språkförbistring ställa till det. Hon missförstod en del och chansade. Man undrar varför. Vi fikade klart och satt ett tag i småblåsten tills bussen till Katapola kom.


Fredagen den 7/8
Jag vaknar tidigt och går och handlar lite till frukosten. Sen tillbaka och äta fruktsallad på vår fina altan. Vi har bestämt oss för att ta bussen norrut på Amorgos till hamnstaden Egiali som är lite mindre än Katapola. Resan går på vindlande serpentinvägar i över en timme norrut. Vi passerar Agios Anna innan vi kommer fram. Egiali är en liten och mysig stad med stranden inne i stan och en trevlig strandpromenad där flera restauranger ligger på rad. Hanne sätter sig vid ett skuggigt bord på en strandrestaurang. Jag klär om och hoppar i vattnet för att svalka av mig. Stranden är ljus och fin. Beachtennis är populärt här. Ett par spelar alldeles vid strandkanten med hatt, keps och solglasögon. Hon är mycket lättklädd!! Hanne beställer in pasta och jag äter lite av hennes mat. Sen går vi en promenad runt i stan och jag tar en tur på egen hand. Det dröjer ett tag innan bussen går tillbaka. Vi passar på att handla lite och köpa en glass och nåt att dricka. Det är många som skall åka med vår buss så jag får stå men Hanne har turen att få en sittplats. Det är varmt och jobbigt att stå i bussen. Det brummar längst bak men ac:n verkar fungera dåligt.

Tillbaka i Katapola berättar vi för rumstanten att vi skall resa vidare. Vi har bestämt oss för att åka till ön Paros nästa dag. Vi duschar och jag sätter mig på altanen med en kall öl och min anteckningsbok. Det är skönt att sitta i kvällssolen. Till sist försvinner den i väster. Vi går ner till restaurangen med de gröna borden alldeles under vår altan.Vi äter en middag bestående av grekisk sallad, fried potatoes, calamari och souvlaki. Det som kommer in är stora, sega bitar bläckfisk. Inte små fina ringar som jag hade förväntat mig att få. Jag satsar nog på det vegetariska i fortsättningen.
Vi går upp på rummet men innan vi går och lägger oss sitter vi på vår härliga altan och njuter av den sköna kvällen. Det är vår sista kväll på Amorgos och imorgon tar vi den tidiga båten till Paros.

Lördagen den 8/8
Vi skall åka vidare till Paros redan kl 06.00 nu på lördag morgon så det gäller att stiga upp tidigt. Det blir inte mycket sömn men redan 05.30 går vi genom vår by, Xilokeratidi som vi bott i, på vår väg till båten. Vi möter en del bargäster som ännu inte hunnit gå hem. Utmed strandpromenaden ser vi många som ligger på stranden och sover. Jag trodde inte det förekom här.

Resan till Paros går bra. Vi åker med en stor och modern båt. Till att börja med är det inte så många passagerare. Vi passerade öarna Dounossa, Koufonissi (som vi varit på tidigare), Schinoussa, Iraklia och sen Naxos innan vi, mitt på dagen, kommer fram till Paros. Solen strålar från en blå himmel. det blåser svalkande. I hamnen möts vi av ett inferno av jagande och köpslående hotell- och campingrepresentanter. Alla vill att vi skulle komma just till deras hotell och alla skriker och ropar samtidigt. Till slut väljer vi ett hotell i staden Parikia. Vi blir körda dit och får se två av de rum som är lediga. Vi tyckte inte om något av rummen och frågar om vi kan bli körda tillbaka till hamnen. När vi kommer tillbaka till hamnen hittar vi en ny agent som har ett hotell i Naoussa med ett ledigt rum. Naoussa ligger en bit från Parikia. Han prutar själv ner priset till 70 EUR så vi väljer det. Vi blir direkt körda dit och tjugo minuter senare är vi framme.


Naouossa är en genuin liten by med massor av småhotell runt omkring. Lugnt och trivsamt på dagen men på kvällen söker alla sig in till centrum av byn och då blir det mycket folk, stök och skrik och barn som rusar runt till långt fram på kvällen. Går man lite utanför centrum så är det lugnare och man kan hitta mysiga restauranger.


Vi går en promenad, efter att vi lagt in våra bagage på rummet, för att lära känna omgivningarna. Till slut hamnar vi i byn för att äta en sen lunch. Det blev pizza till Hanne och jag ostgratinerad aubergin till det grekisk sallad, fried potatoes och vin och öl till det. När vi ätit klart gick vi ned till hamnen. En badbåt skulle avgå lite senare så vi beslutade oss för att följa med. Det blev en rätt lång båttur ut till en badstrand som heter Monastiri Beach.Det är mycket folk här och många som solar, badar och spelar bollspel på stranden. Jobbigt. En del är verkligen energiska på semestern. Vi stannar kvar till klockan sju på kvällen, då skuggorna blivit lite längre, innan vi åker tillbaka.

Det blir en lång promenad genom byn tillbaka till vårt hotell. Efter en svalkande öl i poolbaren går vi och duschar. När vi gjort oss klara går vi en genväg tillbaka till byn. Vi går runt lite innan hittar en fin och mysig restaurang som ligger i en trädgård. Vi får maten snabbt trots att det är nästan fullt. Sen blir det en lång skön promenad tillbaka till hotellet.


Söndagen den 9/8
Andra dagen på Paros skall vi åka buss till en fin bergsby som heter Lefkes. Först väntade vi på bussen till Parikia (där färjorna lägger till). Väl där får vi vänta nästan en timme innan bussen till Lefkas avgår. Lefkas är en vacker och genuin liten bergsby i en frodig och vacker dal mitt på ön. Vi går runt och tittar men till slut vänder vi åter mot busshållplatsen. Efter en stunds väntan kommer bussen som tar oss vidare mot östkusten och Piso Livadi Beach. En smal strandremsa mitt inne i en liten by. Jag badar några gånger och promenerar runt lite. När solen börjar gå ner tar vi en buss som för oss raka vägen tillbaka till Naoussa. Vi går av lite ovanför centrum så vägen till hotellet blir lite kortare. När vi kommer till hotellet tar vi en öl i poolbaren, då blir vi överraskande bjudna på var sin öl av den kvinnliga bartendern. Mycket trevligt. Vi packar lite av vårt bagage, för dagen efter skall vi åka vidare. Vi har bestämt oss för Tinos, som verkar vara en trevlig om än lite större ö.


När vi gjort oss i ordning går vi tillbaka till centrum för att äta middag men först går vi in på ett internetcafé för att leta upp ett hotell på Tinos. Det finns inte så många att välja på. Det blir Lorenzos som är rätt dyrt men som verkar väldigt mysigt. Vi går ner mot centrum och sen in i några smalagränder där vi hittar en mysig och välbesökt restaurang. Vi sätter oss vid en vägg när köket. Här blåser det kbappt något och vi blir snabbt uppmärksammade och serverade. Vi beställde in fried potatoes, chick-pea balls (en slags ärt bullar) extra oliver till den grekiska salladen och gott vitlöksrostat bröd. Till det vin och vatten. Det var en trevlig kväll. Restaurangen var mysigt rörig och vi satt kvar länge och njöt av vår sista kväll på Paros. När vi kom hit kändes allt fel men det rättade till sig mycket tack vare att vi hamnade i Naoussa. Vi undslapp röriga och stökiga Parikia med blotta förskräckelsen. Sen går vi vår promenad tillbaka till hotellet.


Måndagen den 10/8
Vi går upp och duschar och äter fruktfrukost som vanligt. Sen packar vi våra ryggsäckar och går i god tid upp till receptionen. Efter ett tag blir vi hämtade av samme grek som kört oss dit två dagar tidigare. Det lät på hans engelska som om han bott i USA men han sa att bara varit i USA på kortare besök. Han kom inte från Paros, kanske var det Iriklia men jag är inte säker. I minibussen tillbaka Parikia pratar vi med ett ungt italienskt par och vi tipsar dom om vart dom kan åka. Vi talar oss varma för Koufonissi som alla kan förstå.
Vi har flera timmar innan färjan till Tinos skall gå så vi lämnar in bagaget i hamnen och gå runt i Parikia i lugn takt. Vi går in i den bysantinska helgedomen Ekatontapyliani (kyrkan med de hundra portarna som är en av de mest vördade kyrkorna i Grekland). Vi stannar i arkaden som omsluter kyrkan men går också in i en affär som säljer bl.a. madonna- och kristusbilder, dyrt visar det sig när vi kommer till Tinos och ser vad samma saker kostar där. Fint var det ändå så vi stannar länge innan vi bestämmer oss. Sen hinner jag in på ett internetkafé medan Hanne dricker kaffe och äter sandwich. Sen handlar vi lite i en Supermarket på vägen innan vi hämtar ut ryggsäckarna och blir insläppta före kön. Vår båt "High Speed 2" skall lägga till längst bort i hamnen så vi får gå en bra bit. Efter ett tag kommer båten. Den lägger snabbt till och sen börjar den oundvikliga charmiga röra passagerare, bilar, visslande färje- och hamnpersonal. Förstummade ser vi på och undrar hur det ändå kan fungera så snabbt och bra. Vi går på snabbt och lägger bagaget längst ner. Vi letar upp våra numrerade platser samtidigt som båten lämnar hamnen.


Nu har vi siktet inställt på Tinos som är vårt sista stopp innan Aten. Vi ser framåt med spänning och tillförsikt.

400 trappsteg upp till klostret

Onsdagen den 5/8
Nu är det dag två på Amorgos och trivs mer och mer. Det är en vacker ö med ett underbart hav omkring. Inlandet är lite kargt men det finns flera fina byar och sevärdheter att besöka.


Nu på morgonen skall vi byta vårt hotellrum till ett rum i ett stort hus som ägs av en trevlig dam. Hon pratar en knagglig engelska men vi förstår varandra ändå. På morgonen efter vår fruktfrukost packar vi ihop våra grejor. Det går lätt för vi har inte packat upp så mycket. Vårt nya rum ligger bara hundra meter bort på väg ut ur samhället. Det ligger lite utanför den centrala delen av samhället men fortfarande nära till det mesta. Här ligger flera restauranger och många greker går hit på kvällstid. Ett kafé ligger i bottenvåningen. Där står också ett stort träd som skuggar skönt. Vi bär upp vårt bagage och hittar damen. Hon visar oss runt och vi går också ut på den stora altanen. Här finns det soffor och bord och utsikten är vidsträckt och underbar.


Vi bestämmer oss för att ta lokalbussen till byn Chora och ligger några mil inåt landet uppför en vindlande serpentinväg. Fast när vi kommer till Chora sitter vi kvar på bussen som fortsätter till andra sidan ön. Vid hållplatsen i närheten av Monastery Chozoviotissas går vi av. Det är mitt på dan och solen ligger på och steker. Det känns som vi stigit av mitt i varmaste öknen. Vi går en sluttande asfalterad väg, fyrahundra meter, ner mot entrén till klosterområdet. Det är stekhett och vi stannar en stund i skuggan innan vi börjar gå de fyra hundra trappstegen upp mot klosterbyggnaden. Klostret Chozoviotissas hänger utmed en klippbrant och är till viss del också uthuggen ur själva klippsidan. Klostret stänger under eftermiddagen och vi måste skynda oss för att hinna upp till klostret och in innan klockan blir ett. Vi har vatten och kläder att skyla oss med. Hanne har svårt att stå ut med värmen och hon går sakta. Jag är angelägen att komma fram i tid så jag skyndar mig och det tar på krafterna. jag kommer på att jag ändå måste vänta så jag saktar in stegen och låter Hanne komma ikapp. Till sist är vi uppe och kan njuta av klostrets vita utsida och den underbara svindlande utsikten över det blåa havet med värmedis i fjärran. Nu måste vi skyla oss innan vi går in. Det hänger kläder utanför och hanne väljer ett tygstycke. Vi går in genom en låg öppning och uppför en smal och trång trappa. Vi kommer in i ett rum för med ikonostas för gudstjänster. Sen går vi vidare till några andra rum där vi blir bjudna på vatten och en speciellt söt dryck som är en blandning av raki, honung och kryddor. Utsikten från klosterfönstren är hänförande men det är varmt där inne. Vi går ner och sen ut på den lilla stensatta gården. Härifrån ser vi upp på klostret som är ca 20 m brett 4 meter djupt och som klättrar utmed bergssidan kanske 20-30 meter. Allt målat vitt med små gluggar lite här och var. Längst upp ser det ut att vara en balkong.
Efter ett tag går vi ner till ingången och sedan vidare upp mot busshållplatsen. Hanne tycker det är jobbigt så det är skönt när vi kan slå oss ner i busskuren även om det är varmt där.


Efter en bra stund kommer en buss som vi tar och den går ner till Agios Anna. Därifrån får man gå en bra bit ner för att komma till en klippstrand där man också kan bada. Hanne stannar vid kaféet där bussen vänder medan jag tar mig ner till vattnet. Vattnet är underbart men stenarna på stranden brännande. Det gäller att snabbt komma i vattnet. Sen går jag upp till kaféet och äter lite tillsammans med Hanne.


Bussen kom och vi åkte den vindlande vägen tillbaka upp till Chora igen. Chora är en liten genuin grekisk by med mycket smala och vindlande gränder. Alla hus är fint vitmålade med fönsterluckorna blå- eller grönmålade. Det är pressande varmt och vi går runt en stund men till sist måste vi slå oss ner i svalkan och vila oss. Vi hittar en skuggig plats. Ett kafé med en takterass som svalkar. Utsikten är fantastisk och vi ser ända ner till vattnet utanför Katapola. Jag beställer färsk fruktsallad med grekisk yoghurt och den speciella grekiska honungen medan Hanne drack juice och åt lite till. Med den utsikten smakar allt gott. Efter ett tag tar vi bussen tillbaka till Katapola. När vi kommer tillbaka sitter vi länge på vår fina altan och njuter. Vi ser solen gå ner i väster och njuter att sitta tillsammans och prata om allt vi upplever över ett glas kallt vitt vin med tilltugg.


Vi går en sväng ner mot hamnen och tittar in på ett internetkafé. Hanne väntar på ett kafé i närheten. När jag kommer dit tar vi ett glas vin tillsammans. Vi går tillbaka till vårt hus och sätter oss på en restaurang i närheten. Hanne är trött efter dagens strapatser och äter inte så mycket mer än grekisk sallad. Jag beställer in stuffed tomatoes, fried potatoes och till det en Mythos.


Nu är det sent och vi går några meter och sen upp till vårt rum. Jag sitter ute på altanen till över tolv medan Hanne lägger sig direkt. Vi bor mitt i ett restaurangområde så det är en hel del ljud. Slammer, kylanläggningar och motorljud förutom prat, tjoande och barnskrik.

Amorgos, härifrån kommer det stora blå

Lördagen den 1/8
Efter en timme framför en bärbar dator på ett stökigt kafé under lunchtid. Jag sitter obekvämt på en högbarstol och lite snett. Svetten rinner på ryggen och jag försöker hinna med så mycket som möjligt. Vi är på Kofounissi och har just flyttat till ett nytt hotell med en fin altan utanför. Vi får bara stanna i två nätter. Sen måste vi hitta något annat eller åka vidare till en annan ö.

På Kofounissi är det lugnt och varmt med ljuvligt vatten och fläktande vindar. Vi trivs och har det bra men det är många Arenare som semestrar här så hotellrummen brukar ta slut. Vi bestämmer oss för att åka till Dounossa som ligger en liten bit bort. Dounossa är också liten ö, lugn och trivsam.

Vi gör det bekvämt för oss på altanen. Hanne sitter och läser först men när jag vill går ner till badstranden följer hon med. Vi badar och njuter men Hanne tycker det är lite svalt. Stranden har fått ett fint pris "the Green Award" och den är fantastisk för att ligga nära en hamn mitt i byn. Sen satt vi i skugga resten av eftermiddagen. Vi ser båtar lägga till och badbåten till Pori Beach och de andra stränderna fylls på med badsugna och åker iväg. En stor bilfärja kommer in med bilar och passagerare. En febril aktivitet utbryter på kajen. Rumsuthyrare och andra intresserade samlas, pratar och gestikulerar. Det är varmt och solen når oss på altanen. Det blir dags för ytterligare ett dopp.

Sen duschar vi och gör oss i ordning inför kvällen. När solen börjar gå ner i väster över en renoverad väderkvarn går vi i den riktningen. Vi går genom byn till andra sidan och väljer en enkel restauran på en brygga alldeles vid vattnet. Det blåser men vi hittar lä alldeles invid restaurangen. Vi går in och pekar på vad vi vill ha. Det blir grekisk sallad, zatziki, fried potatoes, tomat- och ostpaj. Det smakade jättegott och var billigt också. I mörkret gick vi mot vårt hotell. Vi beställde kaffe som vi drack med lite ouzo till.

Söndag 2/8
Jag är uppe tidigt och skär fruktsallad till frukost. Det blir en härlig och fräsch start på dagen. Vi går runt i byn och handlar lite innan vi slår oss ner på ett kafé vid sidan av stranden och en liten bit ut över vattnet. Det svalkar skönt när vinden blåser och man kan sitta i skuggan eller i solen om man vill det. Vi njuter av kaffet och den fantastiska utsikten. Här kan man sitta länge. Efter ett tag går vi ner till hamnen och tar badbåten till Pori Beach. Det blåser lite men båten gungar inte så mycket.

Vi får gå en bit från stället där båten lägger till. Vår tamarisk är upptagen men vi hittar en annan även om skuggan är mycket liten. Vi badar i den härliga, böljande viken. Efter ett tag går vi upp till tavernan i närheten. En iskaffe svalkar och smakar gott.

Vi väljer att gå tillbaka utmed klippstranden tillbaka även om vi redan har betalat för återresan. När vi kommit till den lilla bassängen gick jag ner för att bada. Hanne fotograferar under tiden jag klättrar ner och hoppar i vattnet. Det känns underligt att simma runt i den lilla poolen med klippor runt omkring. Det bränns från solen när vi går tillbaka och det är inte lätt att hitta skugga.

Kvällen tillbringar vi på en restaurang alldeles i närheten av den fina badstranden. Vi tog det vanliga men när jag letade i efter fried potatoes såg jag att dom hade "fries fried"!! Efteråt gick vi till kaféet vi suttit på tidigare under dan. Det var vår sista kväll på Kofounissi så vi drog ut på den så länge som möjligt.

Måndagen den 3/8
Idag skall vi åka vidare. Vi har köpt båtbiljetter till Dounossa. Vi sover länge och när jag vaknar går jag och handlar på supermarketen. Efter frukost packar vi ryggsäckarna, ställer dom i receptionen och går iväg på en promenad genom byn och förbi restaurangen vi åt på kvällen innan. Sen gick vi tillbaka genom byn bort mot Finikas Beach. Jag badar och sen äter vi tillsammans lite mat. Man får själv gå ut i köket och peka på det man vill ha. Sen får man maten på en bricka, man betalar och en servitör som dyker upp bär brickan maten till bordet.
På måndagen tar vi färjansom skall ta oss till Dounossa, men samma båt fortsätter sen till både Egiali och Katapola på Amorgos. Når vi gått ombord på båten och den åkt ett tag så kände vi inte för att lämna den utan vi bestämde oss för att, på vinst och förlust, stanna kvar och följa med den enda till Amorgos. Det fanns ingen biljettkontroll när man väl kommit på båten. Inte någon som frågade vart man skulle och vad man hade betalat för.

Till sist, efter en utdragen och gungande resa på måndagskvällen, kommer vi fram till Katapola på Amorgos. Katapola är ett litet samhälle som ligger längst inne i en fantastiskt vacker vik. När vi kommer av båten i hamnen går vi fram till en gammal dam som ser ut att hyra ut rum. hanne börjar förhandla med henne men vi har en annan dam som också hyr ut rum att välja. Vi tar den första och en man kommer med oss och blir körda utmed strandvägen mot den andra sidan av viken. Snart svänger vi av och stannar vid ett litet hemtrevligt hotell. Efter att ha ställt av vårt bagage går vi tillbaka mot hamnen dit vi hade anlänt med båten en timme tidigare. Snart hittar vi, som vi upplever, en äkta trivsam grekisk restaurang. Det är flera greker där och snart kommer vår hotellägare att ansluta ett sällskap. Han ser oss inte, kanske känner han inte igen oss. Vi beställer in grekisk sallad, friterad aubergin, fried potatoes, retsina (till Hanne) och en Mythos till mig. Klockan är närmare elva på kvällen men vi går ändå för att se oss omkring. Vi har har hört talas om "Elenas Rooms" och vi vill se hur det pensionatet ser ut. Vi ser en skylt och följer bortåt från restaurangdelen i hamnen. Elenas Rooms ligger längst bort från bebyggelsen och i flera etager. Det är många trappor att gå i men längst uppe har man säkert en otrolig utsikt över vattnet och motstående sida av viken. Nu är det mörkt, vi är trötta och vi går mot vårt hotell. Vi stannar och handlar frukt, ost, grönsaker och lite annat i en öppen supermarket. Det är midnatt och öppet. det är service!!

Tisdagen den 4/8
Vi stiger upp för att se hur det ser ut på vår nya ö Amorgos. Under natten har vi hört allehanda ljud. Allt från åsnor, duvor och hundar. Inte några chikador, konstigt nog. Vår altan visar sig vara lagom skuggig och med utsikt över några vildvuxna trädgårdar. det ser fint ut men vi vill ju gärna se havet. Vi äter fruktsallad med grekisk joghurt, bröd och kaffe till frukost. Underbar start. Vi vet inte allt som ligger framför oss men vi anar. Vi går utmed havsviken tills bebyggelsen tar slut. En stenlagd väg klättrar uppför en svag sluttning. Vi ser ner mot några hus som ligger vid vattnet och det skimrar blått hav mellan dom. det ser ut som om man kan hoppa i vattnet direkt från ytterdörren. Vi fortsätter vägen och passerar ett litet kapell och en begravningsplats. Nu stiger värmen för vinden har avtagit. Hanne vill vända tillbaka. Vi pratar om att vi skall leta upp ett rum i närheten av där vi är nu. Det ser vackert ut och det blåa vattnet är bara några meter bort. Vi tittar efter skyltar som "rooms" "room to let". Vi ser några restauranger som vi passerade tidigare. På sidan av ett stort hus ser vi en skylt så vi går in. Först en lång brant trappa och på andra våningen hittar vi en äldre dam. Hon har ett rum att hyra ut från imorgon och det passar oss utmärkt. Rummet är gammaldags inrett men ser fint ut. Till rummet hör en altan med en magnifika utsikt över havsviken, hamnen och byn på motsatt sida och med bergen majestätiskt hängande över.

Vi går ner på gatan igen och pratar om att vi skall berätta för vår hotellägare att vi skall byta hans hotell mot ett annat med mycket bättre läge. Vi sitter ett tag på en servering i närheten med vatten kluckande några meter bort. Det är skönt och vi njuter och vi dricker kaffe och färskpressad apelsinjuice. En pojke simmar med cyklop i vattnet. Hanne läser och jag skriver min berättelse om resan. Det fläktar och vattnet är starkt blått. Vi går till sist iväg, samma håll som tidigare men nu fortsätter vi på vägen sen ner och utmed vattnet till en liten udde med ett litet vitt kapell. En man simmar i vattnet och fångar sjöborrar. Med en kniv petar han ut nåt som han äter upp. resten slänger han upp på land. Vissa sjöborrar stoppar han i en kasse i vattnet sen simmar han vidare i vattnet. Det är varmt och solen gassar. Hanne sätter sig i skuggan medans jag klär om för att bada. Klipporna gör ont att gå på men snart slänger jag mig i vattnet. Det är underbart och blått. Efter badet sitter vi i skuggan av kapellet och njuter av brisen och den vackra utsikten in mot staden. Några båtar kommer och går. I den tryckande värmen går vi tillbaka till vårt hotell. Vi duschar och sitter en stund på altanen och vilar. Jag har bränt mig på bröstet och på ovansidan av fötterna. Det känns men hör väl till när solen steker varje dag. Vi tar var sin ouzo innan vi går iväg för att leta upp en trevlig restaurang. Vi går in mot hamnen där vi var igår kväll men efter ett tag vänder vi tillbaka och finner en fin restaurang med live-undehållning. Två män sitter och spelar bouzokimusik så äkta och grekiskt som det kan bli. Här finns det bara hela vinflaskor. Inga glas men man får ta med sig flaskan om något blir över. Servitrisen berättar hela menyn. Orginellt och ovanligt. Vi beställer grekisk sallad, fried potatoes, vegetariska tomatbiffar och humus. jag dricker Mythos. Strandkanten är två meter bort och båtarna kluckar och rör sig i vinden. Vi njuter av underhållningen och sitter kvar länge.
När vi kommer till hotellet träffar vi hotellägaren. Vi berättar att vi skall byta till ett annat hotell. Han blir lite sur och säger att han kunde fixat ett bättre rum. Inget att göra åt tycker vi. Vi kommer att byta till ett större rum med ett fantastiskt läge. Vi är nöjda när vi går in i rummet och packar ihop lite av våra grejor innan det är dags att lägga sig under lakanet och lyssna på alla ljuden utanför.

De sista svenskarna i grekland

Det är onsdagen den 29/7 och här fortsätter vår berättelse. Vi är på Santorini och har just varit inne på ett internetkafé i utkanten av staden Fira. Det är varmt när vi kommer ut men våra svettiga kläder torkar snabbt i den varma vinden. Vi går lite längre bort förbi busstationen och de centrala delarna av Fira. Vi följer vägen och trafiken i riktning mot Oia, staden långt ut på den nordliga spetsen. Vi viker av upp på höjderna högre upp än där vi var dagen innan. Hanne tycker det är jobbigt eftersom solen steker och klockan närmar sig tolv på dagen. Till slut kommer vi fram till kanten med utsikt över Kalderan. Här har vi en fantastisk vy inte bara rakt ut utan vi ser hela bergssidan när den svänger av söderut där staden Akrotiri ligger inbäddad i soldis.

Snart hittar vi ett litet kafe där vi sätter oss och dricker kaffe, kallt vatten och äter en svalkande fruktsallad. Ägaren kommer från New York och har på ålderns höst slagit sig ner här på Santorini. Han var verkligen trevlig och vänlig. Utsikten från toaletten slår det mesta!! Det var nämligen rakt ut över Kalderan och det azurblå Medelhavet. Redan nu får vi känslan av att vara ensamma svenskar här i Grekland. I det tidigare, bland svenskar, så populära turistlandet Grekland hittar vi inga svenskar!! Det känns ensamt men också helt underbart. Därför har vi funderat på att döpa om bloggen till "De sista svenskarna i Grekland".

Vi vandrar sakta vidare utmed den branta kanten och sedan genom de små, smala gränderna. Till slut kommer vi tillbaka och förbi busstationen och en buss som skall gå till Perissa Beach hade just börjat rulla iväg. Det verkar trevligt att komma till en ny badstrand så vi vinkar att vi ville följa med. Han öppnar dörren mitt på och vi hoppar på i farten även om den var låg.

Perissa Beach är en mycket trevlig upplevelse. Byn ligger på den andra sidan av det höga berget Mesa Vouno. Sanden är svart med fint slipade sandkorn. Här hittar vi lite skugga under en tamarisk och jag slänger mig genast ut i de underbara vågorna. Det blåser inte så mycket här och vågorna är inte så höga men det är lika varm i den svarta lavasanden. Jag får ta på mig skorna ner till vattnet och sen tillbaka. Vi äter en sen lunch i närheten av stranden. Det är lugnare här än på Kamari Beach. Vi stannar till sent innan vi tar bussen tillbaka till Fira. Det är många som skall med samma buss så vi får stå hela vägen tillbaka.

Nu är det vår sista kväll på Santorini så vi ska fira det med att gå på en äkta grekisk restaurang där även lokalbefolkningen går ut och äter. I byn Karterado nära vårt hotell hittar vi Sivas restauran. Den sköts av en äldre man och hans dotter (kanske) och ett barnbarn, som han skäller på då och då. Gatan går tätt förbi, uppför en backe upp och svänger runt restaurangen. Mopeder, bilar och en och annan lastbil stryker tätt förbi borden på uteserveringen. Det luktar avgaser och dofter från grillen. Ett äldre par sitter, under hela kvällen, på sin trappa i närheten. Då och då ropar de till ett annat par tvärs över gatan. Det är härligt och trivsamt att sitta mitt i allt detta larmandet. Vi äter svärdfisk och stuffed tomatoes tillsammans med grekisk sallad, zatsiki och fried potatoes.

Torsdagen den 30/7
Idag skall vi lämna Santorini. Båtens avgångstid är 12.30. Vi packar våra ryggsäckar och när vi kommer ut på parkeringen utmed vägen möter vi Stavros och hans minibuss. Han skall köra oss till den nya hamnen. Första skall han köra en annan familj, som också följer med bussen, till flygplatsen. Det är roligt att se flyplatsen igen utan att flyga iväg. Vi är ju i början av vår semester. Vi har allt framför oss. Det känns underbart.
Efter ett tag är vi på väg mot hamnen och kör serpentinvägen ner mot vattnet. I hamnen råder en febril aktivitet. Det är många passagerare som väntar och rör sig fram och tillbaka. Bussar, bilar och lastbilar tar plats och kommer och åker. Rätt snart får vi höra att vår båt är försenad men vi vet inte när den skall komma. Vi sätter oss på ett kafé och väntar. Det skulle bli en lång väntan och till sist visar det sig att båten inte kommer förrän 16.30. I mellantiden har ingen jag pratat med haft något svar eller förklaring till den långa förseningen. Jag gick runt och frågade på biljettkontor, hos hamnanställda och Stavros som stannat kvar för att hämta andra gäster. Inget svar förutom "very soon" som jag fick som svar några gånger.

När väl båten kom visade vara en liten men snabbgående, rödmålad båt. Vid ombordstigningen sa kaptenen att båten inte skulle gå till Amorgos, som vi hade biljetter till, utan endast till Kofounissi. Kaptenen skyllde på dåligt väder men jag tror att det berodde på den stora förseningen. Vi fick gärna följa med dit och sen kunde vi åka vidare senare. Det spelade oss inte så stor roll så vi fick ändra våra planer.

Båtresan var stötig, gungig och jättejobbig. Några av passagerarna hostade och det lät som om dom också spydde. Efter nästan två timmar är vi framme på Kofounissi. Det var skönt att gå iland med fast mark under fötterna. En liten hamn med några hus i bakgrunden till höger en fin badstrand. Fiskebåtar ligger och guppar i viken. Vitkalkade hus med blått runt fönstren klättrar upp på en höjd. Längre bort ser vi ett sönderbränt, flackt landskap.

Vi går fram till en tant som stod bland en grupp människor på kajen. Hon hyrde ut rum och vi tyckte det verkade fint. Vi fick ett rimligt pris och följde med till en mycket liten minibuss med en slags hylla för bagage bak på bilen. Vi fick vänta ett tag innan hennes son körde oss till hotellrummet som låg i en nybyggd tvåvåningslänga en liten bit från hamnen. Det var nytt och modernt. När vi hade installerat oss och packat upp lite gick vi iväg ner mot hamnen. Vi gick en liten promenad en bit bort förbi stranden, bebyggelsen till den övergår i sönderbrända betesmarker. Det är stekande hett trots att klockan är sex. Vi vänder tillbaka och hittar ett hotell och restaurang alldeles i närheten av en stenig strandremsa. Vi är ensamma i restaurangen och personalen sitter lugnt vid ett bord i närheten. utsikten över det blå havet är fantastiskt. Vi beställer sallad, fried potatoes och ugnsgratinerade grönsaker. Till det drack vi vin och vatten. Efter ett tag gick vi tillbaka till hotellet. Vi handlade lite också till frukosten. Kvällen tillbringade vi på uteplatsen. Trots blåsten satt vi kvar ett tag.

Fredagen den 31/7
Jag vaknade tidigt och gick en promenad. När jag kom ner till hamnen stod några där och verkade vänta på en ankommande båt. jag gick fram och frågade om dom hade rum. Jag hade pratat med managern på Hotell Atlantidis och han sa att han hade ett rum i två nätter från nästa dag. det passade oss utmärkt. Vi skulle komma dit efter frukost för att göra upp allt. Vi ville verkligen stanna kvar på Kofounissi några dagar till. Det ordnade sig men vi fick pruta ner priset från 80 till 60 euro. Rummet var inte stort men altanen var fantastisk.

När det var ordnat gick vi en lång promenad tvärs över ön till en fin badvik där det också finns en taverna. Pori Beach är en mycket fin badvik med gnistrande vit sand. Det blåser varma vindbyar, solen steker men vattnet svalkar och skiftar i allt från turkos till mörkblått. Vi hittar skugga under en liten tamarisk och det är skönt. Jag försöker ta det försiktigt med solen men det verkar som om jag har bränt mig. Vid fyratiden går vi tillbaka utmed klippstranden. Den ena märkliga klippformation efter den andra. I en av vikarna har vattnet gröpt ut något som kan liknas vid ett badkar. Man tar sig i från klippkanten ovanför. Det finns plats för 10-15 personer. Vatten trycks in underifrån genom en dold kanal. Det ser lockande ut men vi går ändå vidare mot samhället. Vi går förbi flera fantastiska vikar. Det verkar som om man kan ha sin egen badvik här, om man vill.

Kvällen tillbringar vi på en äkta grekisk restaurang utan matsedel. Vi får gå in i köket och peka och välja ut våra maträtter. Det blir stuffed toamatoes med vit sås och ost, ost gratinerad aubergin, grekisk sallad, fried potatoes, bröd och zatziki. Sen går vi en skön promenad tillbaka till hotellet i kvällsbrisen.

Lördag den 1 augusti
Idag skall vi byta till Hotell Atlantidis. Vi började med en god fruktsallad på mogen persika, kiwi, bana och päron. Vi sitter på uteplatsen och äter. Sen packar vi våra ryggsäckar och går någon kilometer till Hotell Atlantidis där vi installerar oss. Vi får komma in på rummet med en gång. Det är lite trångt men vi får plats även med ryggsäckar. Ett litet fönster vetter ut mot en servering och man går in från en stor uteplats. Vi sitter ner en stund och vilar och njuter av utsikten över havet, båtarna, stranden och den vackra byn. Vi går in mot byn för att dricka en kopp kaffe och för att skriva lite i bloggen.
Nu funderar vi på vart vi skall åka om två dagar. Vi har inte rummet längre än två dagar, kanske är det dags att åka vidare?

Vi startar vår resa på Santorini

Måndagen den 27 juli 2009
Nu är jag tillbaka med en helt ny reseblogg. Den kommer från Grekland och jag och Hanne är här på en efterlängtad semester.
Resan startade i Göteborg tidigt på måndagsmorgonen. Första stoppet var på Kastrup utanför Köpenhamn. På Kastrup hann vi äta lite frukost. Jag tog en räksmörgås och en öl (hoppsan, klockan var visst bara 07.30. Fast det är ju semester, gud bevars). Hanne drack kaffe med smörgås. Någon timme senare sitter vi på planet till Aten och Grekland. På Athens flygplats hann vi åka iväg med taxi till en badvik i närheten. Vi stannade vid en restaurang som stack ut en liten bit i vattnet. Det kändes som semestern hade startat i raketfart. Vi hade inte tänkt på badkläder så vi fick nöja oss med att doppa händer och fötter i Medelhavets blåa bölja.

Tillbaka på flygplatsen hann vi promenera runt lite innan vi letade upp rätt gate och planet till Santorini. Vid landade i skymningen så vi fick se lite av ön och flygplatsen. Vi kom fram lite försenade vi niotiden och vi blev hämtade av Stavros och han körde till Stavros Villas i en skraltig minibuss. Stavros var pratsam och trots sin dåliga engelska pratade vi hela vägen till hotellet. Han sa att hans fru var bättre på engelska men vi tyckte hans engelska var rätt bra. På kvällen gick vi in till vår närmaste by Karterado och letade upp en trivsam restaurang. Nu känns det verkligen som om semestern har startat på riktigt.

Tisdag den 28 juli
Efter frukost och lite plock letar vi oss iväg förbi byn och vidare mot staden Fira. Vi hittar rätt väg utan större problem. Förbi busstationen upp på höjden och sedan den fantastiska utsikten över Kalderan. Här står man gärna kvar länge och bara njuter och tar in vyn och hela horisonten. Det turkosblåa vattnet och värmedis i fjärran. Sen fortsatte vi längre upp genom trånga mysiga gränder med affärer och små restauranger. Vi letade upp ett kafe så långt ut över kanten som möjligt. I värmen var det gott att äta glass med färsk fruktsallad. Solen var stark och reflekterade på de vita små husen. Vi njöt av höjden och utsikten.
Vi fortsatte tillbaka mot busstationen. I röran på den öppna platsen framför bussarna såg vi en som just skulle avgå till Kamari Beach. Vi hoppade på den, betalade och satte oss ner. Efter en halvtimme var vi framme vid en av de bästa stränderna på Santorini. Det innebär svart, grovkornig sand som bränner när man går på den. Vi hittade skugga under en tamarisk. hanne la sig och läste men jag ville bada. Det brände under fötterna när jag gick ner mot vattnet men sen var det skönt att dyka i böljan och rumla runt i höga vågor.

Efter några timmar letade Hanne upp en restaurang alldeles vid strandkanten och jag gjorde henne sällskap. Det blev grekisk sallad, några smårätter, vin och Mythos. Vinden fläktade och vi njöt av maten, utsikten och alla dofter. Jag gick iväg utmed strandpromenaden och det var en lång bit att gå innan jag vände tillbaka. Hanne hade somnat på stranden och jag kände mig också trött och slumrade till en lite stund så fort jag lagt mig ner. När solen sjönk ner över landskapet tog vi bussen tillbaka till vår by Karterado.

Efter dusch och vila gick vi tillbaka mot Fira. Vi hade med oss rött vin, ost och brytbröd och letade upp bänk med utsikt över Kalderan. Solen sjönk sakta ner i vattnet. Några stora båtar låg lugnt långt där nere. Små båtar såg ut att kila fram och tillbaka. Det infann sig ett lugn när solen skönk ner och skymningen bredde ut sig. Vi gick mot hotellet men stannade på ett litet kafe utmed vägen. Det blev kaffe, kaka och ett glas vin.

Onsdag 28/7
Nu är det dag tre på Santorini. Solen skiner starkt som igår. Vinden fläktar, ibland rätt mycket. Vi besöker ett internetkafe och jag har mycket att ta hand om. Förutom denna blogg, PPM fonder och lite annat. Vi har redan hunnit boka färjebiljetter till Amorgos. Vi längtar båda två att få komma dit. Vi åker dit imorgon torsdag klockan halv ett och det skall bli spännande. Vi är osäkra på hur lång tid resan tar. Vi kommer att passera några öar på vägen dit.

Dagens övriga händelser avhandlas i nästkommande blogg.
Vi återkommer