Ensamt, tyst och en överväldigande känsla

Sömnen var lite orolig och jag vaknade tidigt. Tänk att vakna och veta att man är fem timmars krävande vandring från civilisationen och det första man ser är en fjällvägg med vita snörester kvar. Att bara gå rakt ut på trappan och sedan insupa hela fjällvärden. Jag får en känsla av att det är som i filmen av Sean Penn "Into the wild" fast förhoppningsvis med ett lyckligt slut.
Jag kokar havregrynsgröt kompletterat med fikon, russin, katrinplommon och linfrö. Gott och närande.
Sen beslutar jag mig för att, utan packning, vandra längre upp i dalen utmed jokken. Där finner jag två sjöar varav den översta fortfarande är isbelagd. Jag dricker vatten direkt ur sjön. Det är kallt med en mycket god smak. Jag går tillbaka till stugan för att äta och vila mig lite.
Närmare tolv på dagen börjar det bli dags att återvända. Solen spricker igen molnskiktet men det blåser ändå kyligt från öster. Jag vandrar iväg med gott mod men med kanske för mycket kläder på mig. Det är snart dags att klä av sig och byta till lättare och svalare kläder. Efter inledande svårigheter med forsande jokkar, stora snödrivor och svårgenomträngliga buskområden går vandringen lättare. Jag får upp en takt som passar mig vare sig det är vattensamlingar eller bäckar att ta sig förbi eller jokkar att ta sig över. Ligger det bara några stenar i vattnet så är det bara att gå på. Med stavarna håller jag balansen och i ett huj är jag över.
Tillbaka vid bron över Kårsajokken och jag tar en längre rast och äter lite kall havregrynsgröt. Gott och närande. Jag går över den dallrande bron för att ta en bra bild. Jokken flyter stilla men låter kraftigare när fallhöjden plötsligt ökar. Det blåser kyligt och jag känner några regnstänk och tror att det skall regna mer. Jag tar fel men det fortsätter att komma regnstänk hela vägen mot Abisko.
Lite otålig vandrar jag vidare men passar på att njuta av utsikten när Lapporten och Torne Träsk syns i fjärran. Bakom Lapporten virvlar mörka moln hastigt över skyn utan att komma närmare.
Till slut kommer jag ner dit där vandringen startade och det känns skönt att vara tillbaka. Jag är trött när jag kommer till bilen. Jag byter om för att starta bilen och köra från Abisko för denna gång.
Klockan är sju på kvällen och jag åker till Kiruna för att handla mat till middagen. Sedan fortsätter resan mot Gällivare där jag lagar till en sen grönsaksmiddag. Snart är det dags att sova men det är svårt att koppla av och bara somna.