De sista svenskarna i grekland

Det är onsdagen den 29/7 och här fortsätter vår berättelse. Vi är på Santorini och har just varit inne på ett internetkafé i utkanten av staden Fira. Det är varmt när vi kommer ut men våra svettiga kläder torkar snabbt i den varma vinden. Vi går lite längre bort förbi busstationen och de centrala delarna av Fira. Vi följer vägen och trafiken i riktning mot Oia, staden långt ut på den nordliga spetsen. Vi viker av upp på höjderna högre upp än där vi var dagen innan. Hanne tycker det är jobbigt eftersom solen steker och klockan närmar sig tolv på dagen. Till slut kommer vi fram till kanten med utsikt över Kalderan. Här har vi en fantastisk vy inte bara rakt ut utan vi ser hela bergssidan när den svänger av söderut där staden Akrotiri ligger inbäddad i soldis.

Snart hittar vi ett litet kafe där vi sätter oss och dricker kaffe, kallt vatten och äter en svalkande fruktsallad. Ägaren kommer från New York och har på ålderns höst slagit sig ner här på Santorini. Han var verkligen trevlig och vänlig. Utsikten från toaletten slår det mesta!! Det var nämligen rakt ut över Kalderan och det azurblå Medelhavet. Redan nu får vi känslan av att vara ensamma svenskar här i Grekland. I det tidigare, bland svenskar, så populära turistlandet Grekland hittar vi inga svenskar!! Det känns ensamt men också helt underbart. Därför har vi funderat på att döpa om bloggen till "De sista svenskarna i Grekland".

Vi vandrar sakta vidare utmed den branta kanten och sedan genom de små, smala gränderna. Till slut kommer vi tillbaka och förbi busstationen och en buss som skall gå till Perissa Beach hade just börjat rulla iväg. Det verkar trevligt att komma till en ny badstrand så vi vinkar att vi ville följa med. Han öppnar dörren mitt på och vi hoppar på i farten även om den var låg.

Perissa Beach är en mycket trevlig upplevelse. Byn ligger på den andra sidan av det höga berget Mesa Vouno. Sanden är svart med fint slipade sandkorn. Här hittar vi lite skugga under en tamarisk och jag slänger mig genast ut i de underbara vågorna. Det blåser inte så mycket här och vågorna är inte så höga men det är lika varm i den svarta lavasanden. Jag får ta på mig skorna ner till vattnet och sen tillbaka. Vi äter en sen lunch i närheten av stranden. Det är lugnare här än på Kamari Beach. Vi stannar till sent innan vi tar bussen tillbaka till Fira. Det är många som skall med samma buss så vi får stå hela vägen tillbaka.

Nu är det vår sista kväll på Santorini så vi ska fira det med att gå på en äkta grekisk restaurang där även lokalbefolkningen går ut och äter. I byn Karterado nära vårt hotell hittar vi Sivas restauran. Den sköts av en äldre man och hans dotter (kanske) och ett barnbarn, som han skäller på då och då. Gatan går tätt förbi, uppför en backe upp och svänger runt restaurangen. Mopeder, bilar och en och annan lastbil stryker tätt förbi borden på uteserveringen. Det luktar avgaser och dofter från grillen. Ett äldre par sitter, under hela kvällen, på sin trappa i närheten. Då och då ropar de till ett annat par tvärs över gatan. Det är härligt och trivsamt att sitta mitt i allt detta larmandet. Vi äter svärdfisk och stuffed tomatoes tillsammans med grekisk sallad, zatsiki och fried potatoes.

Torsdagen den 30/7
Idag skall vi lämna Santorini. Båtens avgångstid är 12.30. Vi packar våra ryggsäckar och när vi kommer ut på parkeringen utmed vägen möter vi Stavros och hans minibuss. Han skall köra oss till den nya hamnen. Första skall han köra en annan familj, som också följer med bussen, till flygplatsen. Det är roligt att se flyplatsen igen utan att flyga iväg. Vi är ju i början av vår semester. Vi har allt framför oss. Det känns underbart.
Efter ett tag är vi på väg mot hamnen och kör serpentinvägen ner mot vattnet. I hamnen råder en febril aktivitet. Det är många passagerare som väntar och rör sig fram och tillbaka. Bussar, bilar och lastbilar tar plats och kommer och åker. Rätt snart får vi höra att vår båt är försenad men vi vet inte när den skall komma. Vi sätter oss på ett kafé och väntar. Det skulle bli en lång väntan och till sist visar det sig att båten inte kommer förrän 16.30. I mellantiden har ingen jag pratat med haft något svar eller förklaring till den långa förseningen. Jag gick runt och frågade på biljettkontor, hos hamnanställda och Stavros som stannat kvar för att hämta andra gäster. Inget svar förutom "very soon" som jag fick som svar några gånger.

När väl båten kom visade vara en liten men snabbgående, rödmålad båt. Vid ombordstigningen sa kaptenen att båten inte skulle gå till Amorgos, som vi hade biljetter till, utan endast till Kofounissi. Kaptenen skyllde på dåligt väder men jag tror att det berodde på den stora förseningen. Vi fick gärna följa med dit och sen kunde vi åka vidare senare. Det spelade oss inte så stor roll så vi fick ändra våra planer.

Båtresan var stötig, gungig och jättejobbig. Några av passagerarna hostade och det lät som om dom också spydde. Efter nästan två timmar är vi framme på Kofounissi. Det var skönt att gå iland med fast mark under fötterna. En liten hamn med några hus i bakgrunden till höger en fin badstrand. Fiskebåtar ligger och guppar i viken. Vitkalkade hus med blått runt fönstren klättrar upp på en höjd. Längre bort ser vi ett sönderbränt, flackt landskap.

Vi går fram till en tant som stod bland en grupp människor på kajen. Hon hyrde ut rum och vi tyckte det verkade fint. Vi fick ett rimligt pris och följde med till en mycket liten minibuss med en slags hylla för bagage bak på bilen. Vi fick vänta ett tag innan hennes son körde oss till hotellrummet som låg i en nybyggd tvåvåningslänga en liten bit från hamnen. Det var nytt och modernt. När vi hade installerat oss och packat upp lite gick vi iväg ner mot hamnen. Vi gick en liten promenad en bit bort förbi stranden, bebyggelsen till den övergår i sönderbrända betesmarker. Det är stekande hett trots att klockan är sex. Vi vänder tillbaka och hittar ett hotell och restaurang alldeles i närheten av en stenig strandremsa. Vi är ensamma i restaurangen och personalen sitter lugnt vid ett bord i närheten. utsikten över det blå havet är fantastiskt. Vi beställer sallad, fried potatoes och ugnsgratinerade grönsaker. Till det drack vi vin och vatten. Efter ett tag gick vi tillbaka till hotellet. Vi handlade lite också till frukosten. Kvällen tillbringade vi på uteplatsen. Trots blåsten satt vi kvar ett tag.

Fredagen den 31/7
Jag vaknade tidigt och gick en promenad. När jag kom ner till hamnen stod några där och verkade vänta på en ankommande båt. jag gick fram och frågade om dom hade rum. Jag hade pratat med managern på Hotell Atlantidis och han sa att han hade ett rum i två nätter från nästa dag. det passade oss utmärkt. Vi skulle komma dit efter frukost för att göra upp allt. Vi ville verkligen stanna kvar på Kofounissi några dagar till. Det ordnade sig men vi fick pruta ner priset från 80 till 60 euro. Rummet var inte stort men altanen var fantastisk.

När det var ordnat gick vi en lång promenad tvärs över ön till en fin badvik där det också finns en taverna. Pori Beach är en mycket fin badvik med gnistrande vit sand. Det blåser varma vindbyar, solen steker men vattnet svalkar och skiftar i allt från turkos till mörkblått. Vi hittar skugga under en liten tamarisk och det är skönt. Jag försöker ta det försiktigt med solen men det verkar som om jag har bränt mig. Vid fyratiden går vi tillbaka utmed klippstranden. Den ena märkliga klippformation efter den andra. I en av vikarna har vattnet gröpt ut något som kan liknas vid ett badkar. Man tar sig i från klippkanten ovanför. Det finns plats för 10-15 personer. Vatten trycks in underifrån genom en dold kanal. Det ser lockande ut men vi går ändå vidare mot samhället. Vi går förbi flera fantastiska vikar. Det verkar som om man kan ha sin egen badvik här, om man vill.

Kvällen tillbringar vi på en äkta grekisk restaurang utan matsedel. Vi får gå in i köket och peka och välja ut våra maträtter. Det blir stuffed toamatoes med vit sås och ost, ost gratinerad aubergin, grekisk sallad, fried potatoes, bröd och zatziki. Sen går vi en skön promenad tillbaka till hotellet i kvällsbrisen.

Lördag den 1 augusti
Idag skall vi byta till Hotell Atlantidis. Vi började med en god fruktsallad på mogen persika, kiwi, bana och päron. Vi sitter på uteplatsen och äter. Sen packar vi våra ryggsäckar och går någon kilometer till Hotell Atlantidis där vi installerar oss. Vi får komma in på rummet med en gång. Det är lite trångt men vi får plats även med ryggsäckar. Ett litet fönster vetter ut mot en servering och man går in från en stor uteplats. Vi sitter ner en stund och vilar och njuter av utsikten över havet, båtarna, stranden och den vackra byn. Vi går in mot byn för att dricka en kopp kaffe och för att skriva lite i bloggen.
Nu funderar vi på vart vi skall åka om två dagar. Vi har inte rummet längre än två dagar, kanske är det dags att åka vidare?